En Svensk i Japan

Tecermoni

Hej igen, ber in ursäkt för att jag är dålig på att uppdatera min blogg, men här kommer iaf ett färskt inlägg. Idag upplevde jag något så japanskt som tecermoni. Besökte ett tempel i Naraprefekturen(Osakas grannprefektur) där en släkting till värdfamiljen är tecermonilärare. Dagen till ära så bar min värdmor en kimono. Det kanske bara är jag, men jag tycker kimonos är betydligt vackrare än västerländska högtidsdräkter(för kvinnor). Templet jag besökte heter Saidai-ji och är nästan 1300 år. Med det i minnet är det rätt imponerande vilket gott skick det är i, och att det fortfarande används dagligen. Hur många så gamla byggnader finns det i Sverige? Hursomhelst så hade jag förväntat mig att alla där skulle vara bra på tecermoni, men så var turligt nog inte fallet. De flesta där var på tecermoni för första gången, vilket betydde att mina misstag inte stack ut så mycket.

Apropå misstag så gjorde jag fel nästan konstant. Det är hur mycket regler som helst angående tecermoni. Allt från vad man ska tänka på till vilken lutning tekoppen ska ha när man dricker finns det regler om. Så det är väldigt svårt att inte bryta mot några regler. Ofta tar det 20 år om man ska bli tecermonilärare.

De jag fick prova på tecermoni var dels sencha, vilket är bittert te i små koppar, som man äter en slags sockerbit till(det är typ bara socker, men vackert format), men också något jag glömt bort namnet på , där teet är i pulverform och vispas ihop med vatten. Det teet är inte så beskt, och det dricker man fem personer tillsammans ur en stor kopp(kanske 30 cm i diameter), och med det var det självklart flera regler också. Dessutom ska man helst sitta i seizaställning, vilket jag lyckades göra en stund, men tyvärr inte hela tecermonin. Dock så var japanerna väldigt förstående och blev extremt imponerade över att jag faktiskt försökte sitta i seiza. På vägen stannade vi och tittade på sakura. Bilder nedan.

Snart kommer fler inlägg. Då ska jag berätta om när jag blev sextrakasserad och om mitt besök i kyoto.